Vad är Hälsa?

Definition Hälsa och välbefinnande

Några modeller och definitioner som används för att beskriva olika aspekter av hälsa

Wellness och disease models

1. Den biomedicinska modellen (disease/prevention model), kategoriserar personen utifrån fysiska fynd, till exempel symtom och provresultat (oftast i förhållande till ett medeltal) för att fastställa en diagnos. Traditionella västerländska läkare utbildas och praktiserar enligt denna modell med syfte att bota eller förebygga ett sjukdomstillstånd.

2. Välbefinnandemodellen (wellness/illness model), utgår ifrån hur personen fungerar, hur hon förhåller sig till omvärlden och hennes allmänna livskvalitet. Den baseras på individens egen inre upplevelse och beskrivning av graden av välbefinnande. Detta är en beteendevetarmodell som används av hälsoorganisationer världen över.

WHO's definition av hälsa:

Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, känslomässigt
och socialt välbefinnande, och inte enbart frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning.

Hur vi inom Network Care ser på hälsa och välbefinnande.

Den biomedicinska vetenskapen har genom historien gjort revolutionerande upptäckter som har haft avgörande betydelse för människors liv och hälsa. Vi lever idag i ett samhälle där frånvaro av sjukdom eller symtom räknas som en självklar rättighet. Men frånvaro av sjukdom eller symtom är inte alltid detsamma som hälsa och välbefinnande.

Vi vill lyfta diskussionen om hälsa och välbefinnande till att inte enbart handla om frånvaro av sjukdom. Traditionellt har den biomedicinska vetenskapen sett den fysiska kroppen som skild från våra sinnen och vårt medvetande. Detta har lett till att traditionell västerländsk medicin tenderar att se människan som "fysisk maskin" (se den biomedicinska modellen). Som individ upplever du dock att du har ett medvetande och en fri vilja (se välbefinnandemodellen). Begränsningen i den biomedicinska modellen tydliggörs när läkare tvingas behandla patienten som om hon vore en "fysisk maskin" fastän både läkare och patient egentligen vet att det inte är hela sanningen.

Hur löser man då detta? Främst genom att finna en balans mellan att se individen som en "yttre" biologisk varelse och att hon har upplevelsen av en inre verklighet. Individen är inte enbart en fysisk kropp, utan har också känslomässiga, mentala, kognitiva och andliga dimensioner som inte kan reduceras till biofysiska processer (även om kropp och sinne påverkar varandra).

Idag finns belägg för att det inte går att bortse från emotionella faktorer gällande sjukdom eller symtom. Det går inte heller att bortse från emotionella faktorer i fysisk behandling. Därför blir målet att finna möjligheter att läka såväl det yttre (kropp) som det inre (sinne). Man måste alltså se individen som mångdimensionell och därför krävs ett mångdimensionellt förhållningssätt till hälsa och välbefinnande.

Det behövs alltså nya, mer integrativa definitioner och modeller för sjukdom, hälsa och välbefinnande. Hittills har vi försökt förklara att frånvaro av fysiska symtom inte alltid är tillräckligt för att definiera hälsa och välbefinnande, utan det finns inre aspekter hos individen som avgör hur hon mår. Vi vill också klargöra att det finns en skillnad i definition mellan hälsa och välbefinnande.

Enligt WHO's definition är hälsa "ett tillstånd av fysiskt, psykiskt, socialt välbefinnande, och inte enbart frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning". Innebörden av hälsa är alltså att vara fysiskt frisk, att ha en förmåga att hantera fysisk, psykisk och social stress, men också känslan av frihet från att utsättas för ohanterlig stress.

Vi definierar välbefinnande som en inre upplevelse av vitalitet, en vilja att till fullo möta livet och att ha modet att utmana sig själv (wellness behavior). Brist på välbefinnande definieras som oförmåga att ta del av livet, en oförmåga att förändras, att vara uppfylld av eller fastlåst i sin kropp av yttre omständigheter (illness behavior). Välbefinnande måste därför definieras i relation till de omständigheter du befinner dig i. Hur du förhåller dig till de fysiska, psykiska och sociala omständigheter du befinner dig i.

Att uppleva välbefinnande innebär att ha en förmåga att uppleva en större trygghet i relation till dessa omständigheter. Det handlar om en individuell självbild, där vägen mot välbefinnande i själva verket medför förändring hur du uppfattar och förhåller dig till de omständigheter du befinner dig i hälsomässigt, emotionellt, socialt etc. Att uppleva välbefinnande är att ha modet att möta och utmana dessa omständigheter, oavsett hur dessa ter sig.

Brist på välbefinnande behöver inte nödvändigtvis vara likställt med symtom eller ohälsa. Du kan vara fullt frisk och ändå uppleva en brist på välbefinnande. En känsla av välbefinnande behöver inte heller vara detsamma som frånvaro av symtom eller nedsatt hälsa. Du kan alltså leva med en sjukdom/symtom och ändå ha verktyg för att hantera denna omständighet. Välbefinnande är en upplevelse av livskvalitet oavsett de omständigheter du lever under. Vi menar också att välbefinnande i sin tur skapar större utrymme för läkande och hälsa. En högre grad av välbefinnande ger ökade möjligheter att förändra de omständigheter du som människa befinner dig i, på vägen mot ökad hälsa.

Att uppnå en högre grad av välbefinnande innebär att förstå, utveckla och integrera ditt förhållningssätt till din kropp, ditt komplexa medvetande och till andra människor. Att lära dig att vara öppen för hela ditt spektrum av varande (fysiskt, kognitivt, socialt, värderingar, moral, behov etc.). Att få tillgång till verktyg att gå från försvar till trygghet, växande och läkande.